Gårdagen gick trots allt bra...

Kom till MVC, fick träffa två trevliga barnmorskor kommer inte ihåg vad båda hette men vi kallar dom för S och H...

Jag berättade om mitt förra stavbyte och sen satte vi igång. Ska nu berätta att MVC inte får bedöva subkutant (med sprutor). Varför? Har ingen aning, jag frågade inte... Men jag hade iaf bedövat med Emla så jag hade ingen känsel vid gamla staven.

Dom hade dock missat att det va BYTE av stav och inte enbart insättning. Och just mina stavar hade dom ingen erfarenhet av att plocka bort. Men dom kände lite armen och det kändes som att dom satt ytligt och bra, så det borde inte vara något problem att få ut dom.

Så hon frågade om det va okej om hon gjorde ett försök, och hon lovade att sluta om det va så att det blev för jobbigt för mig.

Hon snittade (jag kände inte ett skit). Sen skulle hon då ta bort dom gamla stavarna. Men dom va inte riktigt redo att flytta, men hon kämpade i 30 min innan jag sa att nu börjar det göra redigt ont i armen. Och det kunde hon förstå eftersom det bara va emlat och då är ju bara själva huden bedövad. Bedövar man subkutant så blir ju ALLT bedövat...

Mina stavar satt dock inte så ytligt som det verkade och dom hade "boat" in sig ordentligt. Hon ville inte "ta i", med tanke på vad jag berättade innan vi satte igång.

Vi pratade lite och hon frågade om jag kunde tänka mig att gå till gyn om jag fick en annan doktor än dr Klåpare. Och ja det kan jag tänka mig.

Hon ringde till gyn och hoppades på att jag skulle kunna få springa dit på en gång, men inte då... Då jag vägrade gå till Dr Klåpare fick jag vänta, för hon va den enda doktorn på plats just då. Alla andra va på nåt föredrag. Så jag fick en tid i början på maj.

MVC visade mig sådan respekt och omtanke i detta, och tyckte att det va synd att jag inte anmält händelsen. Det tycker ju jag med. Jag blev behandlad som en människa inte ett nummer i en journal!

Men det va som S sa. Man besöker doktorn, är med om något traumatiskt, kommer hem oftast slut helt psykiskt, och sen hux flux känns det inte akuellt att anmäla längre. Man tycker att det har gått för lång tid.

Men hur mår jag då?

Igår när jag kom hem va jag så slut i psyket att jag hae kunnat grina för att det inte gick som jag hade velat igår. Jag gnällde över att jag va öm i armen till ingen nytta. Men om jag tänker efter så sista hade jag ONT och nu va jag öm... Det är stor skillnad. Har knappt blodat något heller. Va så slut i kropp och huve att jag låg i sängen innan 22 igår.

Idag känner jag knappt av armen. Förra gången kunde jag inte använda armen på flera dagar.

Så ja, denna gång gick allt bra fast ändå inte. Men jag övrlevde detta och jag kommer nog förhoppningsvis överleva den 3/5 också...

Frågor??