Gårdagen gick trots allt bra...

Kom till MVC, fick träffa två trevliga barnmorskor kommer inte ihåg vad båda hette men vi kallar dom för S och H...

Jag berättade om mitt förra stavbyte och sen satte vi igång. Ska nu berätta att MVC inte får bedöva subkutant (med sprutor). Varför? Har ingen aning, jag frågade inte... Men jag hade iaf bedövat med Emla så jag hade ingen känsel vid gamla staven.

Dom hade dock missat att det va BYTE av stav och inte enbart insättning. Och just mina stavar hade dom ingen erfarenhet av att plocka bort. Men dom kände lite armen och det kändes som att dom satt ytligt och bra, så det borde inte vara något problem att få ut dom.

Så hon frågade om det va okej om hon gjorde ett försök, och hon lovade att sluta om det va så att det blev för jobbigt för mig.

Hon snittade (jag kände inte ett skit). Sen skulle hon då ta bort dom gamla stavarna. Men dom va inte riktigt redo att flytta, men hon kämpade i 30 min innan jag sa att nu börjar det göra redigt ont i armen. Och det kunde hon förstå eftersom det bara va emlat och då är ju bara själva huden bedövad. Bedövar man subkutant så blir ju ALLT bedövat...

Mina stavar satt dock inte så ytligt som det verkade och dom hade "boat" in sig ordentligt. Hon ville inte "ta i", med tanke på vad jag berättade innan vi satte igång.

Vi pratade lite och hon frågade om jag kunde tänka mig att gå till gyn om jag fick en annan doktor än dr Klåpare. Och ja det kan jag tänka mig.

Hon ringde till gyn och hoppades på att jag skulle kunna få springa dit på en gång, men inte då... Då jag vägrade gå till Dr Klåpare fick jag vänta, för hon va den enda doktorn på plats just då. Alla andra va på nåt föredrag. Så jag fick en tid i början på maj.

MVC visade mig sådan respekt och omtanke i detta, och tyckte att det va synd att jag inte anmält händelsen. Det tycker ju jag med. Jag blev behandlad som en människa inte ett nummer i en journal!

Men det va som S sa. Man besöker doktorn, är med om något traumatiskt, kommer hem oftast slut helt psykiskt, och sen hux flux känns det inte akuellt att anmäla längre. Man tycker att det har gått för lång tid.

Men hur mår jag då?

Igår när jag kom hem va jag så slut i psyket att jag hae kunnat grina för att det inte gick som jag hade velat igår. Jag gnällde över att jag va öm i armen till ingen nytta. Men om jag tänker efter så sista hade jag ONT och nu va jag öm... Det är stor skillnad. Har knappt blodat något heller. Va så slut i kropp och huve att jag låg i sängen innan 22 igår.

Idag känner jag knappt av armen. Förra gången kunde jag inte använda armen på flera dagar.

Så ja, denna gång gick allt bra fast ändå inte. Men jag övrlevde detta och jag kommer nog förhoppningsvis överleva den 3/5 också...

Frågor??

Dags att byta ut p-staven idag...

Emlakrämen ska på senast 11:30... Och jag hoppas verkligen att det går bättre denna gång än vad det gjorde förra gången jag bytte ut staven!

Jävla klåpare (om jag inte minns helt fel så hette hon Ingrid Karlsson eller Nilsson) va det då som karvade i min arm! Hon jobbar på Lassarettet i Enköping på gyn.mottagningen

Hon va enligt namnskylt legimiterad för det hon skulle, men vette fasiken om hon hade koll på vad hon gjorde!

Hon bedövade... på fel ställe... Sen räknade hon till 3 och sen skar hon, och jag skrek. Efter många om och men fick jag mera bedövning och den fick verka i 15 minuter innan hon fortsatte... Med att slita i staven som vuxit fast i vävnader och slit i armen... Det står i bipacksedeln hur man gör för att sätta i/plocka brt staven. Och där står det att man ska greppa staven med en peang och sen snurra på staven samtidigt som man FÖRSIKTIGT drar tillbaka peangen... Hon varken vred eller va försiktigt... Och jag kände varenda rörelse. Det gjorde så jävla ont och jag blödde nog i två dar och hade ont i typ 14 dar efter det bytet...

Dessa ska ut ur armen

Och denna ska in i armen

Jag hoppas bara att jag inte bryter ihop och säger att dom kan stoppa upp staven någonstans (inte på mig) där solen inte skiner... Och går därifrån!

Jag är en stark människa men förra stavbytet har satt sina spår... Och jag får hjärtklappning och snudd på panik bara av att tänka på det!

Det enda jag ångrar är att jag inte anmälde händelsen! För jag vet att personen i fråga jobbar kvar och har "misshandlat" flera patienter som hon "misshandlade" mig!

Nu ska jag dricka kaffe och försöka hitta massor av mentalstyrka för att klara av dagen!

Gubben min och hans vän meckar dator... Eller ja... Dom svär mer än vanligt så jag antar att dom försöker göra något som jag inte hajjar!

Det klickas och det svärs, och ingenting funkar med låt mig citera: "den här jävla satans datorn".

Det kluras... Klickas lite igen, sen svär dom lite till. Sen googlar dom lite på bärbara datorn och sen börjas det om... Klick, svära, klicka svära lite till... RÖKPAUS!

Sen återkommer dom till datorn och har väl under rökpausen haft någon form av en AHAupplevelse... Då måste man uppenbarligen kräla lite på golvet:

Och efter lite krälande och pillande, så ska det återigen klickas och donas... Ja svära får man väl inte glömma.

Nu låter det dock som att båda två håller på att få ett psykbryt på datorn i fråga. Men det verkar inte som att dom kommer erkänna sig besegrade av tekniken... än... Nä nu ska jag kolla klart på Cesar Millan.