Fick en anfall av negativahormoner och va tvungen att ta mig en liten promenad för att lugna ner mig...

Tog med mig kameran och knäppte lite kort...

Drömmen vore en riktig systemkamera... Men man kan ju liksom inte få allt man vill ha....

Idag fick jag hem 10 små förpackningar (50ml), som det är tänkt att jag ska dela ut till mina vänner och bekanta som vill prova.

Är du intresserad kan du ju slänga in en kommentar här så kommer jag förbi med en förpackning.

Balsamet är ett intensivbalsam från DOVE och heter Nourishing Oil Care och ska vara superbra säger dom. Om det är det eller inte är upp till oss att avgöra.

Snart drar man ut på krogen då... Ska faktiskt vara nykter då jag är ganska så gravid, men jag har en svaaag känsla av att jag kommer att ha superkul!!

Ja min dag idag då... Har inte innehållit så mycket mer än splitter...

Glassplitter över hela köket... Lyckades tappa ett glas så det gick i 1 000 000 bitar...

Va glas precis överallt och bara miniatyrbitar... Va även glas på stolen jag sitter på när jag syndar under fläkten, samt halvvägs ut i hallen... Jag tror dock att jag har fått upp allt med hjälp av snabeldraken...

Gillar att en massa hamnade i skålen som va på väg in i diskmaskinen... Serverar man fil, mjölk eller yoghurt till splitter?

Livet har tagit ut sin rätt
Du fortsätter nu ditt liv i evigheten
Kvar sitter vi
De människor du skämt bort med det som är du

Dödens snöflingor faller på din gård
Din själ återfinns i vart löv, var kvist och sten som där ligger
En tår faller mot din mark
Och den pusselbit du satt i mitt livs pussel är viktigare än någonsin förrut

Den gård där pulsen för alltid nu tystnat
Fylls tomheten med ett vakuum, oförklarligt smärtsamt
Den värld där du levt
Är en självklar koordinat på min karta

Jag är ledsen men mitt löfte till dig är
Att jag skola aldrig acceptera, den mening som dig tilldelats
Jag kommer aldrig förstå
varför tiden inte blev längre

Om jag möter dig någon gång igen
vet jag inte vad jag egentligen skulle göra
det enda som är säkert är det
att du skulle förstå hur det känns att vara saknad och älskad

Det är tomt, det gör ont och allt är skit
tårar rinner och bröstet värker
det är ensamt och skrämmande att se hur de andra reagerar
fördelen med dina människor är att du blir deras styrka, indirekt även min

Jag är glad att ha mött dig
glad att se din inverkan och ditt minne i människor som blottats idag
jag är stolt att bära en del av detta jag också
Livet må vara grått i detta nu men någon gång kommer du hjälpa mig att omvandla sorg till skratt och styrka.

Jag skall leva som att var dag är den sista
Jag skall vara lyhörd och uppskatta alla de små saker man annars inte alltid ser
Mitt minne av dig skall jag bära i mitt hjärta och nyttja
Ty var dag är en skatt och människor av godo är det starkaste vi har, vår egen rikedom

Tack för den tid vi fick!

Vila i Frid Thor!!

(Skrivet av Evve och jag snodde det då detta uttrycker det jag och en massa andra känner just nu...)

Stå för det du tycker, tänker och skriver! Sluta att gömma dig bakom lösenord och blockeringar till höger och vänster. Bara löjligt!

Gäller allt inte bara våran "dispyt"

I slutändan är det inte jag som lider, det är du!

Men hur som haver...

Nu kommer lite graviditetsgnäll:

• Konstant pissnödig.
• Ryggvärk delux (Evve kan du något om graviditetsmassage??)
• Halsbränna och sura uppstötningar
• Och jag blir mer och mer säker på att bebisen snart kommer att komma ut genom navlan, sicket liv det är i denna mage alltså... Jisses amalia!!

Övrigt gnäll:

• Displayen på kameran har lagt av så jag ser inte vad jag tar kort på....

Nä nu blir det en kopp kaffe...

Vaknade till under natten som va då det från ingenstans dök upp en massa tankar som skulle kunnat få mig att grina...

Som dom flesta vet så bor mina föräldrar i Göteborg. Pappa min är pensionerad sen länge och har haft ett par strokar och orkar inte med mycket.

Och nu helt plötsligt från ingenstans (skyller på mitt överskott av hormoner) så dyker tankarna upp...

Min pappa kommer inte kunna vara med på bebisens och Nikkos dop... Nikko är snart 10 och inte döpt, men det beror på en massa saker som just nu är oviktiga!

Men hur som, min pappa skulle aldrig orka med en resa upp hit, och alla som jag vill ska komma på dopet kan inte ta sig ner till Göteborg. Och jag vill ju ha med min pappa. Hur gör jag nu? Allt känns liksom så hopplöst... deprimerande...

Samma sak gäller ju om jag och mitt  en dag bestämmer oss för att ta nästa steg i vårat föhållande... Min pappa skulle inte orka närvara på det heller... En resa hit på x antal timmar skulle antagligen ta livet av farsgubben...

Hur ska man lösa det? Dubbeldop och ev dubbelbrölopp? Ett här och sen åka ner till farsgubben och göra om allt? Kan man göra så?

Visst kommer det ju både filmas och fotas massor, men det är ju liksom inte samma sak, han är ju fortfarande inte med!! FAN!!! Hur man än vänder på sig så har man arslet bakåt!! Hopplöst är vad det är!!

Har du något förslag? Jag är helt nollad och tiltad vad det gäller lösning på detta!

Nu ska min rygg och jag lägga oss på soffan med  och kolla på film och klura lite, så vi hörs en annan gång...

Backen är vit och hunden fick fnatt när vi kom ut, så det borde innebära att det har snöat.

Det snöade visserligen när vi var ut med hunden i går kväll, men erfarenheten säger ju att snön inte brukar ligga kvar på morgonen efter, vilket den gjorde denna gång. Får se hur länge den stannar!

Nä nu är det kaffe som gäller, sen ska jag fortsätta att brodera mina söta små djur... Ska ut i förrådet och leta efter flera mönster bara....